Translations:Gender neutral language in Swedish/27/sv: Difference between revisions

Latest revision as of 12:08, 12 September 2024

Message definition (Gender neutral language in Swedish)

The adjective conjugation for things in the singular definite form has historically had two versions in Swedish, the a-form (Feminine: den glada flickan. Neuter: det glada barnet) and the e-form (Masculine: den glade pojken). The e-form is not frequently used today, but it is still worth mentioning that the a-form is the standard in modern Swedish as the masculine and feminine grammatical genders are no longer separated, and by using only the a-form, the language becomes more gender-neutral and consistent.

Adjektivböjningar för saker i singular bestämd form har historiskt sätt haft två variationer på svenska, a-formen (Feminin: den glada flickan. Neutrum: det glada barnet) och e-formen (Maskulin: den glade pojken). E-formen används inte frekvent idag, men det är ändå värt att nämna att a-formen är standarden i modern svenska då de maskulina och feminina grammatiska genusen inte längre separeras, och genom att endast använda a-formen blir språket blir mer könsneutralt och kontinuerligt.

Revision as of 17:43, 26 May 2024 (view source) Jeppesper (talk \| contribs) No edit summary ← Older edit		Latest revision as of 12:08, 12 September 2024 (view source) Jeppesper (talk \| contribs) No edit summary
(2 intermediate revisions by the same user not shown)
Line 1:		Line 1:
	Adjektivböjningar för saker i singular ~~definitiv~~ form har historiskt haft två ~~typer~~ på svenska, a-formen (~~feminin~~: den ~~glad<u>a</u>~~ flickan. ~~Neuter~~: det ~~glad<u>a</u>~~ barnet) och e-formen (Maskulin: den ~~glad<u>e</u>~~ pojken). E-formen används inte frekvent idag, men det är ändå värt att nämna att a-formen är standarden i modern svenska då ~~det~~ maskulina och feminina grammatiska genusen inte längre separeras, och genom att endast använda a-formen blir språket blir mer könsneutralt och kontinuerligt.		Adjektivböjningar för saker i singular bestämd form har historiskt sätt haft två variationer på svenska, a-formen (Feminin: den glada flickan. Neutrum: det glada barnet) och e-formen (Maskulin: den glade pojken). E-formen används inte frekvent idag, men det är ändå värt att nämna att a-formen är standarden i modern svenska då de maskulina och feminina grammatiska genusen inte längre separeras, och genom att endast använda a-formen blir språket blir mer könsneutralt och kontinuerligt.