Könsneutralt språk på svenska
Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Könsneutralt (eller könsinkluderande) språk är därför lättare på svenska än i många andra språk som har feminina och maskulina former.
Könsneutralt/könsinkluderande språk är ett sätt att kommunicera som undviker könsstereotyper och omfattar alla kön. Det betyder att man använder ord och uttryck som inte anger kön, som "vuxen" istället för "kvinna" eller "man", "hen" istället för "hon" eller "han", och att använda titlar som "brandbekämpare" istället av "brandman", eller "sjukskötare" istället för "sjuksköterska", för att inte återinföra tanken att vissa yrken/roller ska vara könspecifika.
Målet är att skapa ett språk som är mer jämställt och inkluderande för alla individer, oavsett kön, vilket också minskar risken för felkönande som kan ge könsdysfori för vissa individer. Könsneutralt språk är både användbart och nödvändigt både grammatiskt och socialt i de situationer där kön är varierat/queert, blandat/mångfaldigt i en grupp, irrelevant/oönskat, hemligt eller okänt.
Se huvudartikeln om könsneutralt språk för allmänna skäl för att använda neutralt språk, vanliga problem med att använda det och dess användning för könsvarierade människor.
Pronomen
Könsneutralt tredje person singular
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, singular de/dem/deras[1] (they/them/their) används också. Singular de/dem/deras kan oftast användas som könsneutralt pronomen utan at det låter konstigt även fast det inte är erkänt eller dokumenterat för att kunna göra det, om de/dem/deras används i singular kan böjningarna av andra ord också vara i singular. Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins[2][3][4][5], vilket faktiskt inte är ett nytt pronomen utan det är ett föråldrat pronomen (archaeopronoun/archaeopronomen) som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen).
| Hen | Standard könsneutralt tredje-persons pronomen |
|---|---|
| hen | Subjektform |
| hen/henom | Objektform är i allmänhet bara "hen", men vissa använder "henom". Det är väldigt individuellt. |
| hens | Possessiv form |
| Den | Könsneutralt/utrum-inanimat "den" |
|---|---|
| den | Subjektform/objektform |
| dens/dess | Possessiv form |
| De | Singular "de" |
|---|---|
| de | Subjektform skrivs ibland "dom" |
| dem | Objektform skrivs ibland "dom" |
| deras | Possessiv form |
| Hin | Neopronomen/föråldrat pronomen "hin" |
|---|---|
| hin | Subjektform/objektform |
| hins | Possessiv form |
Generiskt pronomen
För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mansgeneraliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha betydelsen "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är fortfarande mer förknippat med manliga personer. Att använda "en" istället för "man" är inte bara mer könsinkluderande genom att vara icke-mansgeneraliserande, utan det utövas också i vissa av Sveriges regioner, så det är en naturlig grammatisk dialektvariation i det svenska språket. [6] (Denna sida kommer härefter använda en/en/ens.)
Benämning av Gud
Även om Gud normalt benämns med maskulina pronomen på svenska, kan vissa välja att använda icke-könade ord istället för att inte tillämpa mänskliga koncept på Gud. För att göra det kan en istället bara säga "Gud" istället för ett pronomen, eller pronomen "de" (som kan användas i singular, eller i plural som kan tyckas passande för en treenighet) eller "hen". Det sistnämna (*de två sistnämnda, men speciellt det sistnämnda hen) kan vara kontroversiellt beroende på vem en frågar.
Könsinkluderande formuleringar
Inkluderande formuleringar
Använd den neutrala ändelsen "-are" som standard istället för att behandla det som det maskulina och använda "-(e)rska"/"-inna" som det feminina.
Istället för att specificera kön med "hon och/eller han" när en pratar om någon generellt så kan en använda följande formulering för att göra det mer inkluderande eller ospecifikt:
1. Hen: En kirurg bör inte operera personer som hen är släkt med.
2. Den: En kirurg bör inte operera personer som den är släkt med.
3. Det: En kirurg bör inte operera personer när det är en släkting.
4. Du: Som kirurg bör du inte operera personer som du är släkt med.
5. En: Som kirurg bör en inte operera personer som en är släkt med.
6. De (singular/ospecifik): En kirurg bör inte operera personer som de är släkt med.
7. En-som: En kirurg som är släkt med patienten bör inte operera.
8. Den-som: Den som är släkt med patienten bör inte operera.
9. Någon-som: Någon som är släkt med patienten bör inte operera.
10. Vederbörande: En kirurg bör inte operera personer som vederbörande är släkt med.
11. Pluralisera: Kirurger bör inte operera släktingar.
12. Återanvänd substantiv: En kirurg bör inte operera personer som kirurgen är släkt med.
13. Substantivera: En kirurg bör inte behandla släktingar i operationer.
14. Passivera: En kirurg bör inte behandla släktingar när operationer genomförs.
Formalitet
På äldre svenska har titlar/fraser baserade på ens kön använts för att nämna/tilltala någon med artighet/formalitet d.v.s fru, fröken, dam, herr, mister etc. Detta har även använts framför yrkestitlar t.ex. fru/herr minister. Detta är en föråldrad praxis och används endast i ett fåtal utvalda fall. I modern svenska, för att nämna eller tilltala någon mer formellt, bör en istället använda både förnamn och efternamn eller bara efternamn utan någon titel.
Ett nytänkt alternativ kan vara att endast använda förnamnets initial och sedan efternamnet.
Ett annat innovativt alternativ vore att låna och återanvända äldre svenska formella pluralformer och anpassa dem som en hederstitel med stor bokstav t.ex. "Tack Ni minister!", ”Hej! Ni Andersson.”, ”Låt De minister tala till punkt.”, ”De Andersson har godkänt begäran.”, "Jag vill tacka Er för Er hjälp med projektet". Dessutom kan man använda ord som "sällskapet" om en vill vara formell angående en persons medfölje.
<