Gender neutral language in Swedish/sv: Difference between revisions
(Created page with "* '''Syskon.''' Neutralt, standard. * '''Lillasyskon/Storasyskon.''' Neutralt, standard. * '''Yngre syskon/Äldre syskon.''' Neutralt, standard. * '''Föräldrasyskon/försyskon.''' Neutralt, icke-standardiserat. Betyder förälders syskon. Föräldrasyskon och försyskon kan användas både som samlingsord för ens föräldrars syskon och för att benämna en förälders syskon könsneutralt. Försyskon är ett alternativ som passar bra ihop i mönstret bland most...") |
No edit summary |
||
| Line 180: | Line 180: | ||
*'''Förförälder.''' Neutralt, icke-standardiserat men kommer att förstås. Förförälder kan användas både som ett samlingsord för mor- och farföräldrar, men också för att benämna en förälders förälder könsneutralt. Förföräldrar fungerar också som ett alternativt könsinkluderande ord till förfäder. Förförälder finns inte med i moderna ordböcker, men "förföräldrar" nämns i SAOB (Svenska Akademiens ordbok). | *'''Förförälder.''' Neutralt, icke-standardiserat men kommer att förstås. Förförälder kan användas både som ett samlingsord för mor- och farföräldrar, men också för att benämna en förälders förälder könsneutralt. Förföräldrar fungerar också som ett alternativt könsinkluderande ord till förfäder. Förförälder finns inte med i moderna ordböcker, men "förföräldrar" nämns i SAOB (Svenska Akademiens ordbok). | ||
*'''Förför.''' Neutralt, icke-standardiserat. Förför bör uttalas med "kort ö:n" för att inte förväxla det med ordet "förför" som i "att förföra" (som uttalas med ett kort första ö och långt andra ö). Förför är ett alternativ som passar bra ihop | *'''Förför.''' Neutralt, icke-standardiserat. Förför bör uttalas med "kort ö:n" för att inte förväxla det med ordet "förför" som i "att förföra" (som uttalas med ett kort första ö och långt andra ö). Förför är ett alternativ som passar bra ihop i mönstret av mormor, farmor, morfar och farfar. | ||
*'''Morför.''' Delvis neutralt, icke-standardiserat. | *'''Morför.''' Delvis neutralt, icke-standardiserat. | ||
*'''Farför.''' Delvis neutralt, icke-standardiserat. | *'''Farför.''' Delvis neutralt, icke-standardiserat. | ||
Revision as of 18:02, 26 May 2024
Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Svenska är lättare än könsneutralt/könsinkluderande språk i många andra språk, eftersom dess grammatiska genus är mindre genomgripande än i språk som tyska eller franska. Se huvudartikeln om könsneutralt språk för allmänna skäl att använda neutralt språk, vanliga problem med att använda det och dess användning för könsdiverse personer.
Pronomen
Könsneutral tredje person singular
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, såväl som den icke-standardiserade angliciserade praktiken av singular de/dem/deras (they/them/their). Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins, vilket i själva verket är ett föråldrat pronomen som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen).
| Hen | Standard könsneutralt/tredje-persons pronomen |
|---|---|
| hen | Subjektform |
| hen/henom | Objektform är i allmänhet bara "hen", men vissa använder "henom". Det är väldigt individuellt. |
| hens | Possessiv form |
| Den | Könsneutralt/utrum-inanimat "den" |
|---|---|
| den | Subjektform/objektform |
| dens/dess | Possessiv form |
| De | Icke-standard anglicerat singular "de" |
|---|---|
| de | Subjektform skrivs ibland "dom" |
| dem | Objektform skrivs ibland "dom" |
| deras | Possessiv form |
| Hin | Neopronomen/föråldrat pronomen "hin" |
|---|---|
| hin | Subjektform/objektform |
| hins | Possessiv form |
Generiskt pronomen
För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mans-generaliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha betydelsen "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är fortfarande mer förknippat med manliga personer. Att använda "en" istället för "man" är inte bara mer könsinkluderande genom att vara icke-mans-generaliserande, utan det utövas också i vissa av Sveriges regioner, så det är en naturlig grammatisk dialektvariation i det svenska språket.