Gender neutral language in Swedish/sv: Difference between revisions

Revision as of 18:40, 26 May 2024

Other languages:

English
svenska

Gender neutral language

Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Svenska är lättare än könsneutralt/könsinkluderande språk i många andra språk, eftersom dess grammatiska genus är mindre genomgripande än i språk som tyska eller franska. Se huvudartikeln om könsneutralt språk för allmänna skäl att använda neutralt språk, vanliga problem med att använda det och dess användning för könsdiverse personer.

Pronomen

Könsneutral tredje person singular

Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, såväl som den icke-standardiserade angliciserade praktiken av singular de/dem/deras (they/them/their). Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins, vilket i själva verket är ett föråldrat pronomen som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen).

Hen	Standard könsneutralt/tredje-persons pronomen
hen	Subjektform
hen/henom	Objektform är i allmänhet bara "hen", men vissa använder "henom". Det är väldigt individuellt.
hens	Possessiv form

Den	Könsneutralt/utrum-inanimat "den"
den	Subjektform/objektform
dens/dess	Possessiv form

De	Icke-standard anglicerat singular "de"
de	Subjektform skrivs ibland "dom"
dem	Objektform skrivs ibland "dom"
deras	Possessiv form

Hin	Neopronomen/föråldrat pronomen "hin"
hin	Subjektform/objektform
hins	Possessiv form

Generiskt pronomen

För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mansgeneraliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha betydelsen "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är fortfarande mer förknippat med manliga personer. Att använda "en" istället för "man" är inte bara mer könsinkluderande genom att vara icke-mansgeneraliserande, utan det utövas också i vissa av Sveriges regioner, så det är en naturlig grammatisk dialektvariation i det svenska språket.

Könsinkluderande formuleringar

Inkluderande formuleringar

Istället för att specificera kön med "hon och/eller han" när en pratar om någon generellt så kan en använda följande formulering för att göra det mer inkluderande eller ospecifikt:

1. Hen: En kirurg bör inte operera personer som hen är släkt med.

2. Den: En kirurg bör inte operera persone

@@ Line 96: / Line 96: @@
 ===Formalitet===
-På äldre svenska har titlar/fraser baserade på ens kön använts för att nämna/tilltala någon med artighet/formalitet d.v.s fru, fröken, dam, herr, mister etc. Detta har även använts framför yrkestitlar t.ex. fru/herr minister. Detta är en föråldrad praxis och används endast i ett fåtal utvalda fall. I modern svenska, för att nämna eller tilltala någon mer formellt, bör en istället använda både förnamn och efternamn eller bara efternamn utan någon titel. Ett innovativt alternativ kan vara att endast använda förnamnets initial och sedan efternamnet. Ett annat innovativt alternativ vore att använda formella pluralformer med stor bokstav, t.ex. "Tack Ni minister!", ”Hej! Ni Andersson.”, ”Låt De minister tala till punkt.”, ”De Andersson har godkänt begäran.”. Dessutom kan en använda ord som "sällskapet" om en vill vara formell angående en persons medfölje.
+På äldre svenska har titlar/fraser baserade på ens kön använts för att nämna/tilltala någon med artighet/formalitet d.v.s fru, fröken, dam, herr, mister etc. Detta har även använts framför yrkestitlar t.ex. fru/herr minister. Detta är en föråldrad praxis och används endast i ett fåtal utvalda fall. I modern svenska, för att nämna eller tilltala någon mer formellt, bör en istället använda både förnamn och efternamn eller bara efternamn utan någon titel. Ett nytänkt alternativ kan vara att endast använda förnamnets initial och sedan efternamnet. Ett annat nytänkt alternativ vore att använda formella pluralformer med stor bokstav, t.ex. "Tack Ni minister!", ”Hej! Ni Andersson.”, ”Låt De minister tala till punkt.”, ”De Andersson har godkänt begäran.”. Dessutom kan en använda ord som "sällskapet" om en vill vara formell angående en persons medfölje.
 <u>Exempelmeningar:</u>