Gender neutral language in Swedish/sv: Difference between revisions
No edit summary |
No edit summary |
||
| Line 206: | Line 206: | ||
<nowiki>*</nowiki>Orden "enby" och "enban" skapades specifikt för icke-binära personer, men kan användas av icke-binära intersexpersoner som identifierar sig med det. De kan också användas av föräldrar för sina intersexbarn för att erkänna dem som intersexuella (att de inte är binära) och för att inte tvinga dem att vara en "tjej" eller en "pojke", samtidigt som de ger dem substantiv att använda för sig själva på samma sätt som flickor och pojkar gör. Men vissa instämmer inte med användningen av dessa ord då de återinför könspecificering. | <nowiki>*</nowiki>Orden "enby" och "enban" skapades specifikt för icke-binära personer, men kan användas av icke-binära intersexpersoner som identifierar sig med det. De kan också användas av föräldrar för sina intersexbarn för att erkänna dem som intersexuella (att de inte är binära) och för att inte tvinga dem att vara en "tjej" eller en "pojke", samtidigt som de ger dem substantiv att använda för sig själva på samma sätt som flickor och pojkar gör. Men vissa instämmer inte med användningen av dessa ord då de återinför könspecificering. | ||
'''Notering 1:''' "Enby", och som förlängning "enban", härrör från förkortningen av nonbinary – "NB" (/en-bii/). Enby är den ickebinära motsvarigheten till orden "flicka" och "pojke", och enban är den ickebinära motsvarigheten till orden "kvinna" och "man". Många icke-binära vuxna kallar sig dock för "enby". | |||
'''Notering 2:''' "Enby" och "enban" är inte standardiserade ord på svenska, utan de är lånord från engelskan för att fylla tomrummet av icke-binärt inkluderande språk. | '''Notering 2:''' "Enby" och "enban" är inte standardiserade ord på svenska, utan de är lånord från engelskan för att fylla tomrummet av icke-binärt inkluderande språk. | ||
Revision as of 17:03, 30 April 2025
Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Könsneutralt (eller könsinkluderande) språk är därför lättare på svenska än i många andra språk som har feminina och maskulina former.
Könsneutralt/könsinkluderande språk är ett sätt att kommunicera som undviker könsstereotyper och omfattar alla kön. Det betyder att man använder ord och uttryck som inte anger kön, som "vuxen" istället för "kvinna" eller "man", "hen" istället för "hon" eller "han", och att använda titlar som "brandbekämpare" istället av "brandman", eller "sjukskötare" istället för "sjuksköterska", för att inte återinföra tanken att vissa yrken/roller ska vara könspecifika.
Målet är att skapa ett språk som är mer jämställt och inkluderande för alla individer, oavsett kön, vilket också minskar risken för felkönande som kan ge könsdysfori för vissa individer. Könsneutralt språk är både användbart och nödvändigt både grammatiskt och socialt i de situationer där kön är varierat/queert, blandat/mångfaldigt i en grupp, irrelevant/oönskat, hemligt eller okänt.
Se huvudartikeln om könsneutralt språk för allmänna skäl för att använda neutralt språk, vanliga problem med att använda det och dess användning för könsvarierade människor.
Pronomen
Könsneutralt tredje person singular
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, singular de/dem/deras[1] (they/them/their) används också. Singular de/dem/deras kan oftast användas som könsneutralt pronomen utan at det låter konstigt även fast det inte är erkänt eller dokumenterat för att kunna göra det, om de/dem/deras används i singular kan böjningarna av andra ord också vara i singular. Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins[2][3][4]