Gender neutral language in Swedish/sv: Difference between revisions
(Created page with "'''Notering 3:''' Vissa icke-binära människor ogillar "enby" och tycker att det är infantiliserande.") |
No edit summary |
||
| (233 intermediate revisions by 2 users not shown) | |||
| Line 1: | Line 1: | ||
<languages /> | <languages /> | ||
{{Template:Gender neutral language}} | {{Template:Gender neutral language}} | ||
== Introduktion == | |||
Könsneutralt/könsinkluderande språk är ett sätt att kommunicera som undviker | Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum (en-ord, före detta feminint och maskulint men är nu sammansatta) och neutrum (ett-ord). Svenska har därför varit mer anpassningsbart till könsneutrala (eller könsinkluderande) uttryck än språk med rigida feminina-maskulina åtskiljningar. Könsneutralt språk/könsinkluderande språk är ett sätt att kommunicera som avsiktligt undviker antagande om kön. I svenska så kan det se ut så här: | ||
* Använda könsneutrala pronomen: ''Hen'' istället för ''han'' eller ''hon''. | |||
* Välja inkluderande substantiv: ''Vuxen'' istället för ''kvinna'' eller ''man''. | |||
* Reformera yrkestitlar: ''Brandbekämpare'' istället för ''brandman'', och ''sjukskötare'' istället för ''sjuksköterska''. | |||
=== Varför könsneutralt språk spelar roll === | |||
Målet med könsneutralt språk är att främja jämlikhet och inkludering för alla individer, oavsett kön, samt att minska den överdrivna betoning och vikt som läggs vid kön i ett starkt sociokulturellt könsuppdelat samhälle. Det bidrar till att minska risken för felkönande, vilket kan orsaka obehag eller lidande – särskilt för personer som upplever könsdysfori eller de som inte identifierar sig inom den traditionella könsbinära uppsättningen. | |||
Könsneutralt språk är inte bara ett användbart och nödvändigt grammatiskt verktyg, utan även ett socialt sådant. Det är särskilt viktigt i sammanhang där kön är varierat/queert, blandat/diverst i en grupp, irrelevant/oönskat, hemligt eller okänt. Genom att använda inkluderande språk skapar vi miljöer som respekterar och erkänner alla. | |||
=== Historia === | |||
Historiskt sett var det svenska samhället, liksom många andra, djupt rotat i en binär förståelse av kön. Språket återspeglade detta, där de flesta yrken och roller tilldelades ett standardkön – ofta maskulint – om de inte specifikt markerades som feminint (till exempel ''sjuksköterska'' för "sjuksköterska" och ''brandman'' för "brandman"). Med tiden, i takt med att samhällets attityder till kön utvecklades, ökade också behovet av språk som kunde rymma ett bredare spektrum av identiteter. | |||
Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet ökade medvetenheten om könsmångfald och begränsningarna med binärt språk. Aktivister och lingvister började förespråka mer inkluderande alternativ. Denna rörelse fick fart i takt med att Sverige blev alltmer erkänt för sin progressiva hållning för jämställdhet och HBTQ+-rättigheter. | |||
En anmärkningsvärd milstolpe var introduktionen och populariseringen av ordet hen – ett könsneutralt pronomen – på 2010-talet. Hen var inte en helt ny uppfinning; det hade dykt upp i feministiska och HBTQ+-kretsar redan på 1960-talet, men det var under 2000-talet som det kom in i etablerade ordböcker och vardagligt tal. | |||
==Pronomen== | ==Pronomen== | ||
===Könsneutralt tredje person singular=== | ===Könsneutralt tredje person singular=== | ||
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, singular de/dem/deras[https://transformering.se/vad-ar-trans/pronomen] (they/them/their) används också. Singular de/dem/deras kan oftast användas som könsneutralt pronomen utan at det låter konstigt även fast det inte är erkänt eller dokumenterat för att kunna göra det, om de/dem/deras används i singular kan böjningarna av andra ord också vara i singular. Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins[https://svenska.se/so/?id=130633][https://sv.wiktionary.org/wiki/hin][https://www.mjolby.se/uppleva-och-gora/fritidsgardar/queerious/ordlista---queerious][https://transformering.se/vad-ar-trans/pronomen], vilket faktiskt inte är ett nytt pronomen utan det är ett föråldrat pronomen (archaeopronoun/archaeopronomen) som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen). | <div class="mw-translate-fuzzy"> | ||
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, singular de/dem/deras[https://transformering.se/vad-ar-trans/pronomen] (they/them/their) används också. Singular de/dem/deras kan oftast användas som könsneutralt pronomen utan at det låter konstigt även fast det inte är erkänt eller dokumenterat för att kunna göra det, om de/dem/deras används i singular kan böjningarna av andra ord också vara i singular. Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins[https://svenska.se/so/?id=130633][https://sv.wiktionary.org/wiki/hin][https://www.mjolby.se/uppleva-och-gora/fritidsgardar/queerious/ordlista---queerious][https://transformering.se/vad-ar-trans/pronomen], vilket faktiskt inte är ett nytt pronomen utan det är ett föråldrat pronomen (archaeopronoun/archaeopronomen) som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen). | |||
</div> | |||
'na och 'an är förkortade, dialektala eller gamla ackusativformer av de feminina pronomen "hon" och de maskulina pronomen "han". 'en skulle kunna användas för "hen" på ett liknande sätt om det används på ett sätt som låter naturligt. | |||
{| class="wikitable" | {| class="wikitable" | ||
| Line 21: | Line 37: | ||
|- | |- | ||
!hen/henom | !hen/henom | ||
| | |Objektformen är i allmänhet bara "hen", men vissa använder "henom". Det är väldigt individuellt. | ||
|- | |- | ||
| Line 36: | Line 52: | ||
!dens/dess | !dens/dess | ||
| | |I possessiv form används "dens" endast för enskilda personer som refereras till med ett ord av utrum genus, medan "dess" används för ord med utrum genus som inte refererar till enskilda personer, samt för ord i neutrum. | ||
|} | |} | ||
{| class="wikitable" | {| class="wikitable" | ||
| Line 64: | Line 80: | ||
===Generiskt pronomen=== | ===Generiskt pronomen=== | ||
För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mansgeneraliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha betydelsen "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är | <div class="mw-translate-fuzzy"> | ||
För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mansgeneraliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha den etymologiska betydelsen av "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är i modern tid specifikt förknippat med och ses som för manliga människor specifikt. Även i användningen av suffixet -man ersätts det vanligtvis med -kvinna (-kvinna) för kvinnor eftersom det inte ses som eller används som en synonym för människa längre, utan det har en inarbetad och etablerad manlig konnotation. Att använda "en" istället för "man" är inte bara mer könsinkluderande genom att vara icke-mansgeneraliserande, utan det utövas också i vissa av Sveriges regioner, så det är en naturlig grammatisk dialektvariation i det svenska språket. [https://www4.isof.se/cgi-bin/srfl/visasvar.py?sok=man&svar=78373&log_id=909986] | |||
(Denna sida kommer härefter använda en/en/ens.) | (Denna sida kommer härefter använda en/en/ens.) | ||
</div> | |||
"Folk" kan i vissa fall användas som ett alternativ till att använda ett generiskt pronomen. | |||
För när det känns konstigt att använda en/man, rekommenderas alternativa fraser för att undvika att använda ett sådant pronomen: | |||
<div class="mw-translate-fuzzy"> | |||
Ett problem som kan uppstå med pronomen "en/man" är att pronomen kan dölja vem som gör vad i meningen. Detta gäller särskilt i meningar där olika skådespelande delar hänvisas till och pronomenen kan ersättas med i stort sett vilket pronomen eller substantiv som helst. Så istället för: | |||
</div> | |||
<div class="mw-translate-fuzzy"> | |||
* ”På kundtjänst har '''en/man''' problem med att '''en/man''' ställer otydliga frågor.” Det skulle kunna tolkas som antingen: ”På kundtjänst har '''de''' problem med att '''du''' ställer otydliga frågor.” eller ”På kundtjänst har '''ingen''' problem med att '''alla''' ställer otydliga frågor.” En kan istället skriva ut de specifika agerande parterna som ”På kundtjänst har '''vi''' problem med att '''kunderna''' ställer otydliga frågor.” | |||
</div> | |||
En bra tumregel är att alltid ange vem som gör vad. Detta kommer att förhindra att läsare undrar vem du syftar på. | |||
"Man/en" är ett sätt att visa att ett uttalande är universellt eller generellt, till exempel "man/en ska inte ljuga." Men det finns andra sätt att uttrycka sig på som också är generella: | |||
* ”Ingen får ljuga.” | |||
* ”Det är fel att ljuga.” | |||
* ”Ljug inte!” | |||
"En/man" fungerar också om du vill hänvisa till någon inom en grupp eller område: "I Sverige fikar man/en mycket." Även här finns det gott om alternativ: | |||
* ”I Sverige fikar vi mycket.” | |||
* ”I Sverige är det vanligt att fika.” | |||
* ”Det är en svensk tradition att fika mycket.” | |||
Utgå i första hand fr� | |||