Könsneutralt språk på svenska
Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Svenska är lättare än könsneutralt/könsinkluderande språk i många andra språk, eftersom dess grammatiska genus är mindre genomgripande än i språk som tyska eller franska. Se huvudartikeln om könsneutralt språk för allmänna skäl att använda neutralt språk, vanliga problem med att använda det och dess användning för könsdiverse personer.
Pronomen
Könsneutral tredje person singular
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, såväl som den icke-standardiserade angliciserade praktiken av singular de/dem/deras (they/them/their). Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins, vilket i själva verket är ett föråldrat pronomen som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen).
| Hen | Standard könsneutralt/tredje-persons pronomen |
|---|---|
| hen | Subjektform |
| hen/henom | Objektform är i allmänhet bara "hen", men vissa använder "henom". Det är väldigt individuellt. |
| hens | Possessiv form |
| Den | Könsneutralt/utrum-inanimat "den" |
|---|---|
| den | Subjektform/objektform |
| dens/dess | Possessiv form |
| De | Icke-standard anglicerat singular "de" |
|---|---|
| de | Subjektform skrivs ibland "dom" |
| dem | Objektform skrivs ibland "dom" |
| deras | Possessiv form |
| Hin | Neopronomen/föråldrat pronomen "hin" |
|---|---|
| hin | Subjektform/objektform |
| hins | Possessiv form |
Generiskt pronomen
För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mans-generaliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha betydelsen "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är fortfarande mer förknippat med manliga personer. Att använda "en" istället för "man" är inte bara mer könsinkluderande genom att vara icke-mans-generaliserande, utan det utövas också i vissa av Sveriges regioner, så det är en naturlig grammatisk dialektvariation i det svenska språket.
Könsinkluderande formuleringar
Inkluderande formuleringar
Istället för att specificera kön med "hon och/eller han" när en pratar om någon generellt så kan en använda följande formulering för att göra det mer inkluderande eller ospecifikt:
1. Hen: En kirurg bör inte operera personer som hen är släkt med.
2. Den: En kirurg bör inte operera personer som den är släkt med.
3. Det: En kirurg bör inte operera personer när det är en släkting.
4. Du: Som kirurg bör du inte operera personer som du är släkt med.
5. En: Som kirurg bör en inte operera personer som en är släkt med.
6. De (singular/unspecific): En kirurg bör inte operera personer som de är släkt med.
7. En-som: En kirurg som är släkt med patienten bör inte operera.
8. Den-som: Den som är släkt med patienten bör inte operera.
9. Någon-som: Någon som är släkt med patienten bör inte operera.
10. Vederbörande: En kirurg bör inte operera personer som vederbörande är släkt med.
11. Pluralisera: Kirurger bör inte operera släktingar.
12. Återanvänd substantiv: En kirurg bör inte operera personer som kirurgen är släkt med.
13. Substantivera: En kirurg bör inte behandla släktingar i operationer.
14. Passivera: En kirurg bör inte behandla släktingar när operationer genomförs.
Formalitet
På äldre svenska har titlar/fraser baserade på ens kön använts för att nämna/tilltala någon med artighet/formalitet d.v.s fru, fröken, dam, herr, mister etc. Detta har även använts framför yrkestitlar t.ex. fru/herr minister. Detta är en föråldrad praxis och används endast i ett fåtal utvalda fall. I modern svenska, för att nämna eller tilltala någon mer formellt, bör en istället använda både förnamn och efternamn eller bara efternamn utan någon titel. Ett innovativt alternativ kan vara att endast använda förnamnets initial och sedan efternamnet. Ett annat innovativt alternativ vore att använda formella pluralformer med stor bokstav, t.ex. "Tack Ni minister!", ”Hej! Ni Andersson.”, ”Låt De minister tala till punkt.”, ”De Andersson har godkänt begäran.”. Dessutom kan en använda ord som "sällskapet" om en vill vara formell angående en persons medfölje.
Exempelmeningar:
Ursäkta, vad vill Ni ha?
En kycklingsallad ville De ha, inte en tonfisksallad.
Tack, Ni minister!
Tack, Ni talledare! (talman)
Tack, Ni domare!
Hen gick och introducerade sig för Dem Andersson.
Hej Ni Andersson!
… och vad vill sällskapet ha att äta?
Adjektivböjningar: E-form → A-form
Adjektivböjningar för saker i singular bestämd form har historiskt haft två variationer på svenska, a-formen (feminin: den glada flickan. Neuter: det glada barnet) och e-formen (Maskulin: den glade pojken). E-formen används inte frekvent idag, men det är ändå värt att nämna att a-formen är standarden i modern svenska då det maskulina och feminina grammatiska genusen inte längre separeras, och genom att endast använda a-formen blir språket blir mer könsneutralt och kontinuerligt.
Nationalitetsspecifika termer
När det gäller att benämna personer som tillhör en specifik nationalitet så förekommer det könsspecifikation i form av att lägga till könsspecifika ändelser som ”norrman”/”norrmän” eller ”norska”/”norskor” för att göra det maskulint respektive feminint. För att göra det könsinkluderande/könsvagt kan man istället referera till någon som t.ex. norsk person/norska personer, svensk person/svenska personer, polsk person/polska personer, japansk person/japanska personer, engelsk person/engelska personer, fransk personer/franska personer, brasiliansk person/brasilianska personer, nederländsk person/nederländska personer etc.
Familj och relationsord
Föräldrar
- Förnamnet på en person kan föredras istället för att använda ett specifikt föräldraord.
- Förälder. Neutralt, formellt, standard.
- Päron. Neutralt, slang/standard.
- Älder. Neutralt, formellt, icke-standardiserat. En förkortning av förälder.
- Förre. Neutralt, informellt, icke-standardiserat. Förre är en förenkling av ordet förälder. Det ger ett föräldraalternativ som kan användas för att referera till en förälder helt könsneutral.
- Föffe. Neutralt, informellt, icke-standardiserat. Föffe är en förenkling av ordet förälder. Det ger ett föräldraalternativ som kan användas för att referera till en förälder helt könsneutral. Föffe är också ett bra alternativ till orden matte och husse.
- Mappa. Neutralt, informellt, icke-standardiserat. Mappa är en kombination