Könsneutralt språk på svenska
Det svenska språket har två grammatiska genus, utrum och neutrum. Könsneutralt (eller könsinkluderande) språk är därför lättare på svenska än i många andra språk som har feminina och maskulina former.
Könsneutralt/könsinkluderande språk är ett sätt att kommunicera som undviker könsstereotyper och omfattar alla kön. Det betyder att man använder ord och uttryck som inte anger kön, som "vuxen" istället för "kvinna" eller "man", "hen" istället för "hon" eller "han", och att använda titlar som "brandbekämpare" istället av "brandman", eller "sjukskötare" istället för "sjuksköterska", för att inte återinföra tanken att vissa yrken/roller ska vara könspecifika.
Målet är att skapa ett språk som är mer jämställt och inkluderande för alla individer, oavsett kön, vilket också minskar risken för felkönande som kan ge könsdysfori för vissa individer. Könsneutralt språk är både användbart och nödvändigt både grammatiskt och socialt i de situationer där kön är varierat/queert, blandat/mångfaldigt i en grupp, irrelevant/oönskat, hemligt eller okänt.
Se huvudartikeln om könsneutralt språk för allmänna skäl för att använda neutralt språk, vanliga problem med att använda det och dess användning för könsvarierade människor.
Pronomen
Könsneutralt tredje person singular
Svenskans officiella könsneutrala pronomen är hen/hen/hens. Det svenska utrum-inanimata pronomenet den/den/dens (motsvarande it/it/its) används också för könsneutralt språk och av vissa icke-binära personer, singular de/dem/deras[1] (they/them/their) används också. Singular de/dem/deras kan oftast användas som könsneutralt pronomen utan at det låter konstigt även fast det inte är erkänt eller dokumenterat för att kunna göra det, om de/dem/deras används i singular kan böjningarna av andra ord också vara i singular. Vissa icke-binära personer har också valt neopronomen som hin/hin/hins[2][3][4][5], vilket faktiskt inte är ett nytt pronomen utan det är ett föråldrat pronomen (archaeopronoun/archaeopronomen) som betyder något liknande "den där", men som i modern tid nästan bara används i den fasta frasen "hin håle" (den hårda, djävulen).
| Hen | Standard könsneutralt tredje-persons pronomen |
|---|---|
| hen | Subjektform |
| hen/henom | Objektform är i allmänhet bara "hen", men vissa använder "henom". Det är väldigt individuellt. |
| hens | Possessiv form |
| Den | Könsneutralt/utrum-inanimat "den" |
|---|---|
| den | Subjektform/objektform |
| dens/dess | Possessiv form |
| De | Singular "de" |
|---|---|
| de | Subjektform skrivs ibland "dom" |
| dem | Objektform skrivs ibland "dom" |
| deras | Possessiv form |
| Hin | Neopronomen/föråldrat pronomen "hin" |
|---|---|
| hin | Subjektform/objektform |
| hins | Possessiv form |
Generiskt pronomen
För att referera till personer generellt på svenska kan pronomen "man/en/en" eller "en/en/ens" användas. Svenskans generiska pronomen man/en/ens har diskuterats för att vara mansgeneraliserande, och vissa har valt att använda en/en/ens istället för att göra det könsinkluderande. Ordet "man" kan ha betydelsen "människa" utöver betydelsen "manlig person", men detta ord är fortfarande mer förknippat med manliga personer. Att använda "en" istället för "man" är inte bara mer könsinkluderande genom att vara icke-mansgeneraliserande, utan det utövas också i vissa av Sveriges regioner, så det är en naturlig grammatisk dialektvariation i det svenska språket. [6] (Denna sida kommer härefter använda en/en/ens.)
Benämning av Gud
Även om Gud normalt benämns med maskulina pronomen på svenska, kan vissa välja att använda icke-könade ord istället för att inte tillämpa mänskliga koncept på Gud. För att göra det kan en istället bara säga "Gud" istället för ett pronomen, eller pronomen "de" (som kan användas i singular, eller i plural som kan tyckas passande för en treenighet) eller "hen". Det sistnämna (*de två sistnämnda, men speciellt det sistnämnda hen) kan vara kontroversiellt beroende på vem en frågar.
Könsinkluderande formuleringar
Inkluderande formuleringar
Använd den neutrala ändelsen "-are" som standard istället för att behandla det som det maskulina och använda "-(e)rska"/"-inna" som det feminina.
Istället för att specificera kön med "hon och/eller han" när en pratar om någon generellt så kan en använda följande formulering för att göra det mer inkluderande eller ospecifikt:
1. Hen: En kirurg bör inte operera personer som hen är släkt med.
2. Den: En kirurg bör inte operera personer som den är släkt med.
3. Det: En kirurg bör inte operera personer när det är en släkting.
4. Du: Som kirurg bör du inte operera personer som du är släkt med.
5. En: Som kirurg bör en inte operera personer som en är släkt med.
6. De (singular/ospecifik): En kirurg bör inte operera personer som de är släkt med.
7. En-som: En kirurg som är släkt med patienten bör inte operera.
8. Den-som: Den som är släkt med patienten bör inte operera.
9. Någon-som: Någon som är släkt med patienten bör inte operera.
10. Vederbörande: En kirurg bör inte operera personer som vederbörande är släkt med.
11. Pluralisera: Kirurger bör inte operera släktingar.
12. Återanvänd substantiv: En kirurg bör inte operera personer som kirurgen är släkt med.
13. Substantivera: En kirurg bör inte behandla släktingar i operationer.
14. Passivera: En kirurg bör inte behandla släktingar när operationer genomförs.
Formalitet
På äldre svenska har titlar/fraser baserade på ens kön använts för att nämna/tilltala någon med artighet/formalitet d.v.s fru, fröken, dam, herr, mister etc. Detta har även använts framför yrkestitlar t.ex. fru/herr minister. Detta är en föråldrad praxis och används endast i ett fåtal utvalda fall. I modern svenska, för att nämna eller tilltala någon mer formellt, bör en istället använda både förnamn och efternamn eller bara efternamn utan någon titel.
Ett nytänkt alternativ kan vara att endast använda förnamnets initial och sedan efternamnet.
Ett annat innovativt alternativ vore att låna och återanvända äldre svenska formella pluralformer och anpassa dem som en hederstitel med stor bokstav t.ex. "Tack Ni minister!", ”Hej! Ni Andersson.”, ”Låt De minister tala till punkt.”, ”De Andersson har godkänt begäran.”, "Jag vill tacka Er för Er hjälp med projektet". Dessutom kan man använda ord som "sällskapet" om en vill vara formell angående en persons medfölje.
Exempelmeningar:
Ursäkta, vad vill Ni ha?
En kycklingsallad ville De ha, inte en tonfisksallad.
Tack, Ni minister!
Tack, Ni talledare! (talman)
Tack, Ni domare!
Hen gick och introducerade sig för Dem Andersson.
Hej Ni Andersson!
Vi ser fram emot att träffa Er på mötet imorgon.
… och vad vill sällskapet ha att äta?
Adjektivböjningar: E-form → A-form
Adjektivböjningar för saker i singular bestämd form har historiskt sätt haft två variationer på svenska, a-formen (Feminin: den glada flickan. Neutrum: det glada barnet) och e-formen (Maskulin: den glade pojken). E-formen används inte frekvent idag, men det är ändå värt att nämna att a-formen är standarden i modern svenska då de maskulina och feminina grammatiska genusen inte längre separeras, och genom att endast använda a-formen blir språket blir mer könsneutralt och kontinuerligt.
Folkgruppsspecifika termer
När det handlar om att benämna personer som tillhör en specifik folkgrupp så förekommer det könspecifikation i form av att lägga till könspecifika ändelser som ”norrman”/”norrmän” eller ”norska”/”norskor” för att göra det maskulint respektive feminint. För att göra det könsinkluderande eller könsvagt kan en istället referera till någon som t.ex. en norsk/norsk person/norskar/norska personer, en svensk/svensk person/svenskar/svenska personer, en polsk/polsk person/polska personer, en japan/japansk person/japaner/japanska personer, en engelsk/engelsk person/engelska personer, en fransk/fransk personer/franska personer, en brasilian/brasiliansk person/brasilianare/brasilianska personer, en nederländare/nederländsk person/nederländare/nederländska personer etc.
Vanliga substantiv
| Typ av vanligt substantiv | Könsinkluderande | Feminint | Maskulint | Icke-binärt/*Intersex |
|---|---|---|---|---|
| Ung person | Barn, bebis, unge, tonåring, ungdom | Flicka, tjej, jänta, tös | Pojke, kille, grabb, gosse | Enby |
| Vuxen person | Vuxen | Kvinna, tjej, dam, brud | Man, kille, karl, herre, snubbe | Enby, enban |
| Gammal person | Gamling, senior, äldre, pensionär | Gumma, tant | Gubbe, farbror | Enby, enban |
| Person oavsett ålder | Människa, individ, person, någon | Kvinna, kvinnlig person | Man, manlig person | Icke-binär person, intersexperson, enby, enban |
*Orden "enby" och "enban" skapades specifikt för icke-binära personer, men kan användas av icke-binära intersexpersoner som identifierar sig med det. De kan också användas av föräldrar för sina intersexbarn för att erkänna dem som intersexuella (att de inte är binära) och för att inte tvinga dem att vara en "tjej" eller en "pojke", samtidigt som de ger dem substantiv att använda för sig själva på samma sätt som flickor och pojkar gör.
Notering 1: "Enby", och som förlängning "enban", härrör från förkortningen av nonbinary – "NB" (/en-bii/). Enby är den ickebinära motsvarigheten till orden "flicka" och "pojke", och enban är den ickebinära motsvarigheten till orden "kvinna" och "man". Många icke-binära vuxna kallar sig dock för "enbier".
Notering 2: "Enby" och "enban" är inte standardiserade ord på svenska, utan de är lånord från engelskan för att fylla tomrummet av icke-binärt inkluderande språk.
Notering 3: Vissa icke-binära människor ogillar "enby" och tycker att det är infantiliserande.
| Böjning av enby | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| Utrum | Obestämt | Bestämt | Obestämt | Bestämt |
| Nominativt | enby | enbyn | enbier | enbierna |
| Genitiv | enbys | enbyns | enbiers | enbiernas |
| Declension of enban | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| Utrum (common) | Indefinite | Definite | Indefinite | Definite |
| Nominative | enban | enbanen | enbaner | enbanerna |
| Genitive | enbans | enbanens | enbaners | enbanernas |
Familj och relationsord
Föräldrar
- Förälder. Neutralt, formellt, standard.
- Förnamnet – eller ett smeknamn av förnamnet – på en person kan föredras istället för att använda ett specifikt föräldraord.
- Päron. Neutralt, slang/standard.
- Förre. Neutralt, informellt, icke-standardiserat, låg användning. Förre är en förenkling av ordet förälder. Det ger ett föräldraalternativ som kan användas för att referera till en förälder helt könsneutral.[9][10][11]
- Föffe. Neutralt, informellt, icke-standardiserat, låg användning. Föffe är en förenkling av ordet förälder. Det ger ett föräldraalternativ som kan användas för att referera till en förälder helt könsneutral. Föffe är också ett bra alternativ till orden matte och husse.[12][13][14]
- Mappa. Neutralt, informellt, icke-standardiserat, låg användning. Mappa är en kombination av mamma och pappa. Detta ger ett alternativ som både liknar och behåller den bekväma faktorn som barn annars förknippar med föräldraorden mamma och pappa.[15][16][17][18]
- Pamma. Neutralt, informellt, icke-standardiserat, låg användning. Pamma är en kombination av mamma och pappa. Detta ger ett alternativ som både liknar och behåller den bekväma faktorn som barn annars förknippar med föräldraorden mamma och pappa.[19][20]
- Wawa. Neutralt, informellt, icke-standardiserat, låg användning. Wawa uttalas med "engelska w:n". Wawa liknar mamma och pappa genom att det består av repetitiva språkljud som är fysiskt lätta för mindre barn att uttala. Wawa är ett bra tillägg bland de svenska föräldraorden då det ger ett helt könsneutralt alternativ med likheter av mamma och pappa som inte har ett ursprung i det könsbinära.[21][22]
- Andra alternativ inkluderar: mapa, pama, mappi/mapi, babba/baba, babbi/babi, dada, momma, momo. Neutraliteten av dessa ord kan variera på grund av vad orden generellt är associerade med och vad en själv ser de som.
- Vårdnadshavare. Neutralt, formellt, standard.
- Medföräldern. Neutral, formell, standard. Denna term kan användas för en förälder/partner som är med den födande föräldern istället för att anta att det är en man/pappa som är med den födande föräldern, men det är en fråga om preferens för varje individ. Vissa människor vill inte vara könspecificerade, vissa vill, det personen ser som mest lämpligt bör respekteras.
- Gravida, gravida personer. Neutralt, formellt, standard. Dessa termer kan användas istället för "gravida kvinnor" som ett könsinkluderande alternativ, men det är en fråga om preferens för varje individ. Vissa människor vill inte vara könspecificerade, vissa vill, det personen ser som mest lämpligt bör respekteras.
- Födande föräldern/gravida föräldern. Neutralt, formellt, standard. Denna term kan användas istället för "mamma" som ett könsinkluderande alternativ men också utan att ange en föräldrastatus för surrogater, men det är en fråga om preferens för varje individ. Vissa människor vill inte vara könspecificerade, vissa vill, det personen ser som mest lämpligt bör respekteras.
- Den vuxna, de vuxna. Neutralt, kan användas för att referera till ansvariga personer i ett barns hem där det inte specifikt finns en förälder.
Barn
- Barn. Neutralt, standard.
- Bebis. Neutralt, standard.
- Småbarn. Neutralt, standard.
- Tonåring. Neutralt, standard.
- Ungdom. Neutralt, standard.
- Telning, ättling, avkomma/avkomling. Neutrala, skulle låta udda i konversation. "Telning" är ett ovanligt ord, "ättling" och "avkomma/avkomling" är standardord. De är alternativ för att referera till någon i relation till att de är ens barn, men inte nödvändigtvis ett ungt barn åldersmässigt.
- Äldsta/förstfödda, mellan-/andra-/trejde-/fjärde-/... födda, yngsta/sistfödda. Neutrala. De kan användas som alternativ för att referera till någon i relation till att de är ens barn på ett könsneutralt sätt, men också för att inte nödvändigtvis specificera att de är ett ungt barn åldersmässigt.
Föräldrars föräldrar
- Förförälder. Neutralt, icke-standardiserat men kommer att förstås. Förförälder kan användas både som ett samlingsord för mor- och farföräldrar, men också för att benämna en förälders förälder könsneutralt. Förföräldrar fungerar också som ett alternativt könsinkluderande ord till förfäder. Förförälder finns inte med i moderna ordböcker, men "förföräldrar" nämns i SAOB (Svenska Akademiens ordbok).[23]
- Förrförr/Förför. Neutralt, icke-standardiserat, låg användning. Förrförr/förför (förför bör uttalas med "kort ö:n" för att inte förväxla det med ordet "förför" som i "att förföra", som uttalas med ett kort första ö och långt andra ö). Förrförr/förför är ett alternativ som passar bra ihop i mönstret av mormor, farmor, morfar och farfar. "Föffö" skulle vara bebisspråkets motsvarighet.[24][25][26]
- Morför. Delvis neutralt, icke-standardiserat, låg användning. Betyder moders förälder. "Moffö" skulle vara bebisspråkets motsvarighet.[27][28]
- Farför. Delvis